Sommaren 2005 återvände jag till mina barndomstrakter, efter att ha valt att bo på andra platser i Sverige under 20 år. Mycket händer i ens liv under en sådan tidsrymd. Som nyutexaminerad jurist fick jag en notarietjänst vid Eksjö tingsrätt, men idag är jag verksam som jurist vid Lantmäteriet i Eksjö. Där arbetar jag med inskrivningsfrågor avseende fastigheter.
Jag har valt att bosätta mig i Mariannelund - orten som nog är mest känd för att Emil besökte doktorn på orten då han hade fastnat med huvudet i soppskålen. Jag växte dock upp i grannsocknen Rumskulla, endast några kilometer från inspelningsplatsen Katthult. Astrid Lindgren och hennes sagofigurer har därför varit närvarande i stora delar av mitt liv.
Mariannelund och Rumskulla är en gränsbygd mellan de två kommunerna Eksjö och Vimmerby, men inte bara mellan de två kommunerna. Vi lever även med en länsgräns mellan oss. Inte långt norrut går ännu en länsgräns mot Ydre kommun i Östergötlands län.
Som barn uppvuxen på en lantgård hade man inte mycket funderingar kring det här med gränser. Om man skulle ta sig någonstans, så blev det till att ta cykeln eller rent av till att gå om det var vinter och snö. Oftast fanns inte möjligheten att bli skjutsad av föräldrarna som hade fullt upp med arbetet på gårdarna. På så vis kom jag som barn att röra mig mycket med hjälp av min cykel i dessa gränstrakter. Det var lärorikt och jag mötte många människor. Idag som vuxen bär jag med mig alla dessa möten och en hel del kunskaper om bygden.
Jag funderar mycket på det här med gränser. I många sammanhang har de kommit att bli ett hinder i vardagslivet, det kan gälla kommunikationer, skolor, sjukvård etc. Jag ser gränserna som ett hinder för utveckling av den här regionen. Det är ett av flera skäl till att jag på senare år även har valt att engagera mig i den lokala politiken. Ett annat skäl är givetvis att få möjlighet att påverka de frågor som är viktiga för människorna som lever i en kommun. För det är ju oss människor politiken handlar om.
Mötet mellan oss är i detta sammanhang mycket väsentligt, liksom att finna de där mötesplatserna där vi kan utbyta tankar, erfarenheter och dela varandras olika kulturer. Att blogga är ett sätt att dela allt detta. Sociala medier och bloggosfären har gett oss nya mötesplatser att dela allt detta med varandra. Nu ska jag försöka dra mitt strå till stacken att skapa ytterligare en sådan mötesplats. Hoppas att du finner nöje i detta och vill följa med på den resan.
Frank Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.