Med Gemensamma Krafter

Ja, så har vi än en gång med gemensamma krafter i vår bygd avslutat ett projekt. Den här gången handlade det om framtagandet av vår Lokala utvecklingsplan. Ja, just det projektet är ju förståss inte avslutat, men ett delprojekt i detta är det. Som jag nämnde tidigare i veckan har Arbetsgruppen som jobbar med det här tagit fram en enkät. Detta har föregåtts med arbete under det senaste året som har gått.

Förra vintern började invånare i Mariannelundsbygden att mötas för att tala om de behov som finns för att orten ska ha en bra utveckling. Många, många kloka synpunkter har kommit fram under resans gång. Behoven är olika, eftersom vi är olika och dessutom befinner vi oss i olika faser av våra liv. Men vi har ett gemensamt vi lever i en bygd som har en ort som en gång var en Centralort. Idag är det Eksjö kommuns näst största tätort - endast Centralorten Eksjö är större.

Mariannelund har knappt 1 500 invånare. Ingen särskilt stor tätort, men här finns en hel del service, en hel del företag och ett rikt föreningsliv. Det är inte längre som det var när jag växte upp på landsbygden i grannsocknen. I mina ögon mätt på den tiden var Mariannelund stort.

Utbudet var betydligt större än idag av service och företagande. Trots allt har vi dock en hel del av det som en tätort behöver. Vi har inte så mycket affärer, men vi har både ICA och Konsum, det finns flera ställen som man kan äta på och vi har en bensinmack. Vi har en grundskola, där årskurs 7-9 är till även för elever från Ekjös tätorter i Ingatorp, Hjältevad, Bruzaholm och lansbygden däromkring.

Vi har barnomsorg och ett äldreboende som även har ett vårdboende, vi har en vårdcentral och än så länge en Folktandvård. Sistnämnda kämpar vi dock ständigt för - att rekrytera tandläkare är det som är det stora problemet när det gäller den servicen. Här finns faktisk också en del större industrier, men även en hel del mindre företag. Liksom Eksjö är en inpendlingsort när det gäller arbete, så är även Mariannelund det. Det skulle alltså kunna bo fler här. Idag väljer vi dock att pendla betydligt längre stäckor än vad vi gjorde när jag växte upp i bygden för 30-40 år sedan.

Utöver detta finns det en Folkhögskola, ett vandrarhem, ett pensionat och strax utanför samhället en vacker campingplats. Jag lär nog få återkomma till detta vid annat tillfälle i den här bloggen.

Dessutom har vi, i alla fall som det känns, ett ovanligt rikt föreningsliv. Samhället kanske verkar lite dött på kvällen, men under ytan är det ständigt något på gång. I idrottsföreningarna går det att utöva fotboll, innebandy, orientering, löpning, friskis och svettis i Korpens regi etc och det senaste inslaget som kommit till Mariannelund är visst boxercise. Här finns flera kulturföreningar som arrangerar föredrag, konserter, musiktävlingar och utställningar av alla de slag. Röda korset, kyrkor, pensionärsföreningar m.m. - ja helt enkelt alla möjliga aktiviteter erbjuds för den som så  önskar. Det svårt att säga att inget händer. Det är just det som vi måste ta vara på. Kreativiteten eller Ta-sig-för-samheten, som vi vill att Eksjö kommun ska präglas av. Den vision som tagits fram i kommunen "Vision 2020 - Småland som bäst", måste vi alla hjälpas åt att vara delaktiga i för att nå. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vårt gemensamma uppdrag är att skapa ett gott klimat för denna utveckling. Där är även framtagandet av lokala utvecklingsplaner för våra mindre tätorter en viktig del.

Skulle inte den här bloggartikeln handla om projektet med den Lokala utvecklingsplanen eller åtminstone ett delprojekt i den? Jo, så var det ju. Efter alla möten som har varit det senaste året så har alltså Arbetsgruppen som arbetar med den lokala utvecklingsplanen har nu börjat att skriva på planen och nu har även en enkät tagits fram för att få in ytterligare synpunkter. När det arbetet med att få ihop en enkät och trycka upp den återstod uppdraget med att få den distribuerad i socknen. Frågan gick till en av ortens föreningar - Mariannelundsbygdens samhällsförening - som bestämde sig för att nog katten skulle vi med gemensamma krafter klara av detta. Det delprojektet är nu avslutat. Så nu ligger den där, i din brevlåda om du ännu inte hämtat den.

Nu väntar Arbetsgruppen för den Lokala utvecklingsplanen på att du ska lämna in just dina synpunkter. Om du av någon anledning inte har fått enkäten i din brevlåda eller om du har fler i ditt hushåll som vill tycka till, så kan du själv skriva ut ett exemplar. Den finns Emilkraftens hemsida - länken finns till höger på den webbsidan.

Det går även att hämta ett exemplar på Emilkraften, ICA, Konsum, Sibyllas, Sofias restaurang, Brödstugan eller Preem i Mariannelund. Där finns det även lådor för insamling av enkäten. Så ta nu chansen och att vara med att ge dina synpunkter på vilken utveckling av Mariannelund tätort som du vill se - din framtida tätort. Med gemensamma krafter når vi de mål vi strävar mot.

Frank Johan Ahlberg

Emilkraften och Mariannelundsbygdens samhällsförening

Idag lämnade jag jobbet något tidigare för att åka på styrelsemöte i vår förening Emilkraften. Emilkraftens drivs som en ekonomisk förening. När föreningen bildades 1999 var den då den första i sitt slag. Emilkraften gör ett fantastiskt och ganska unikt arbete i Mariannelund. Och inte bara där - Emilkraften har fått mer och mer förtroende och dess arbete sträcker sig längre och längre ut i kommunen för varje år som går. Emilkraften har fem huvudmän som består utav:

• Mariannelundsbygdens samhällsförening
• Företagarföreningen i Mariannelund
• Föreningen Mariannelunds köpmän
• Mariannelunds LRF-avdelning
• Eksjö kommun

Genom att samverka med det kommunala biblioteket, så har det skapats en win/win-situation, där såväl biblioteket som Emilkraften har fått möjlighet att dels vara med och dela på kostnader för lokaler etc, dels ha goda öppettider för bygdens invånare. Emilkraften fungerar dels som ett medborgarkontor, dels som en turistbyrå. Men det är inte allt - Emilkraften och dess anställda är även en viktig aktör inte minst för att samordna olika mötesplatser som exempelvis kommunbygderåden, men även för att driva olika projekt som blir till nytta för utvecklingen av bygden och kommunen som helhet. För närvarande är Emilkraften en viktig och pådrivande aktör i framtagandet av lokala utvecklingsplaner i våra mindre tätorter i Eksjö kommun eller som huvudman i vårt projekt kring barnfilmer. Jag hoppas att fler mindre tätorter i vårt land har lyckats skapa liknande sätt att nå samverkan mellan kommun samt övrigt närings- och föreningsliv, som på så vis skapar ett mervärde för sina medborgare. Den som så önskar är säkerligen välkommen på ett studiebesök.

Efter detta möte var det dags för nästa styrelsemöte, men då i Mariannelundsbygdens samhällsförening. En ideell förening där alla är välkomna att bli medlemmar. Föreningen har över 200 betalande medlemmar, men vi hoppas att bli många, många fler. Föreningens uppdrag är att verka för Mariannelundsbygdens utveckling. Kvällens möte handlade mycket bl a om planeringen av Sommartorget och om det INFO-blad som vi har tagit fram och vår distribution som vi med ideella krafter ska ombesörja i veckan. I samarbetets tecken kommer vi att samtidigt dela ut en enkät som den lokala utvecklingsgruppen varit med och tagit fram för sitt arbete. Jag hoppas att så många som möjligt av bygdens invånare tar chansen att svara  på den. Den ska lämnas till Emilkraften eller i bibliotekets bokinkast. Är det någon som inte får en enkät i brevlådan eller vill  ha ytterligare en till annan person i hushållet, så går det bra att hämta det också på Emilkraften. Vi samtalade även på detta möte om att försöka få till så att det går att lämna enkäterna på fler ställen. Så förhoppningsvis kommer det ges möjlighet att lämna enkäterna i några av våra butiker i Mariannelund. Jag får återkomma till det. Vi hoppas på ett riktigt bra underlag till gruppen för de lokala utvecklingsplanerna. Stort TACK till alla er som på olika sätt bidrar till detta arbete.

Avslutningsvis vill jag hälsa dig som inte är medlem i Mariannelundsbygdens samhällsförening välkommen att ansluta sig.
God natt!
Frank Johan

Vår värld behöver fler mötesplatser

Så var då första dagen i en ny vecka snart till ända. Dagarna går så fort, så fort. Förstår inte var de tar vägen. Trots allt tycker jag att det är skönt med måndagar. Att få komma till jobbet och möta sina arbetskamrater är ett previlegium. Jag mår gott när jag möter mina arbetskamrater och får byta några ord. Alla har faktiskt inte den förmånen, en del är unga och studerar, andra har lämnat arbetsmarknaden och så finns det tyvärr de som av olika anledningar befinner sig utanför arbetsmarknaden. Utanförskap måste vi bekämpa - ingen ska frivilligt behöva tvingas stå utanför en gemenskap. Unga finner förhoppningsvis sin gemenskap i skolan och de lite äldre har kanske under åren hunnit skaffa sig en gemenskap genom föreningslivet på olika sätt - oavsett om vi har ett arbete, går i skola eller är aktiva i föreningslivet, så fungerar det här som mötesplatser för oss. Jag tror nog att även de som står utanför arbetsmarknaden kan finna sina mötesplatser i samhället med alla oss andra, men det är helt klart lite svårare. Det är en viktig sak för oss att tillsammans arbeta för att förändra.

På min lunch idag hade jag ett möte med en man och hans fru för att diskutera ett problem och komma fram till en lösning på detsamma. Mötet skedde hemma vid deras köksbord över en kopp kaffe. I all enkelhet skapades en mötesplats för vårt samtal. Mötesplatser behöver inte vara så komplicerade - det handlar om att ge sig tid att ta till vara på det utrymme vi har i vår tillvaro - både avseende plats och tid. Ibland är vi för stressade för att ge oss den där tiden för ett litet möte - mötet kan dock visa sig vara viktig och mötet kan komma att förändra våra liv. Jag tror att vi ibland behöver stanna upp och ta oss en funderare över detta.

Eftermiddagen ägnades åt Brukarråd Vårdboende - en mötesplats där förståss brukare av vårdboende möts. Men här deltar även företrädare för anhöriga, våra pensionärsorganisationer PRO, SPV & SPRV, liksom företrädare för Eksjö församling, chefer och andra anställda från vårdboendena och så vi politiker från det Sociala utskottet. Ett mycket viktigt forum för att utbyta information och erfarenheter om hur situationen ser ut för våra äldre idag, men även viktigt för den framtid vi alla har framför oss. Vi blir alla äldre, vare sig vi vill det eller inte. En del kommer att vara ganska pigga och friska högt upp i åldern, men andra av oss kommer säkerligen att någon gång behöva ett vårdboende. Mötet handlade också om hurviktigt det är att vi har mötesplatser där olika grupper kan mötas på detta sätt, för att tillsammans vara med för att dels bidra till att förbättra det som inte är så bra, dels utveckla det som är bra så att vi alla kan få en trygg och rik ålderdom.

Hastade hem efter jobbet för att hinna till ett nytt litet möte på ännu en mötesplats - Emilkraften - en så betydelsefull aktör för utvecklingen i vårt Mariannelund. Mötet handlade om att vika enkäter som gruppen för den lokala utvecklingsplanen tagit fram och göra iordning ett INFO-blad från Mariannelundsbygdens samhällsförening. Ett litet möte med några få deltagare, men lika viktigt som så mycket annat. Under vårt samtal hann vi med att utbyta trivaliteter från vardagslivet, diskutera Mariannelunds historia, nyanlända flyktingars situation, händelserna i Libyen, 30 år gamla nyheter och fastighetsregistret. Dessutom hade vi ett allvarligt samtal kring äldreomsorg i allmänhet. I detta samtal framkom synpunkter som var lika viktiga som det som behandlades på Brukarrådets möte. Att få se och höra saker ur olika vinklar berikar. En förutsättning är att ta sig tid till dessa möten med sina medmänniskor och att ha tillgång till de mötesplatser som behövs för detta.

Kvällen avslutas med att på bloggens mötesplats avfatta det du just nu läst. Våra mötesplatser ser olika ut om det så är här i Mariannelund & Eksjö, i Egypten eller Libyen. Vårt behov av fler mötesplatser i vardagen lär nog inte ta slut.

God natt.

Frank Johan

Vägen bort - och vägen hem...

Sommaren 2005 återvände jag till mina barndomstrakter, efter att ha valt att bo på andra platser i Sverige under 20 år. Mycket händer i ens liv under en sådan tidsrymd. Som nyutexaminerad jurist fick jag en notarietjänst vid Eksjö tingsrätt, men idag är jag verksam som jurist vid Lantmäteriet i Eksjö. Där arbetar jag med inskrivningsfrågor avseende fastigheter.

Jag har valt att bosätta mig i Mariannelund - orten som nog är mest känd för att Emil besökte doktorn på orten då han hade fastnat med huvudet i soppskålen. Jag växte dock upp i grannsocknen Rumskulla, endast några kilometer från inspelningsplatsen Katthult. Astrid Lindgren och hennes sagofigurer har därför varit närvarande i stora delar av mitt liv.

Mariannelund och Rumskulla är en gränsbygd mellan de två kommunerna Eksjö och Vimmerby, men inte bara mellan de två kommunerna. Vi lever även med en länsgräns mellan oss. Inte långt norrut går ännu en länsgräns mot Ydre kommun i Östergötlands län.

Som barn uppvuxen på en lantgård hade man inte mycket funderingar kring det här med gränser. Om man skulle ta sig någonstans, så blev det till att ta cykeln eller rent av till att gå om det var vinter och snö. Oftast fanns inte möjligheten att bli skjutsad av föräldrarna som hade fullt upp med arbetet på gårdarna. På så vis kom jag som barn att röra mig mycket med hjälp av min cykel i dessa gränstrakter. Det var lärorikt och jag mötte många människor. Idag som vuxen bär jag med mig alla dessa möten och en hel del kunskaper om bygden.

Jag funderar mycket på det här med gränser. I många sammanhang har de kommit att bli ett hinder i vardagslivet, det kan gälla kommunikationer, skolor, sjukvård etc. Jag ser gränserna som ett hinder för utveckling av den här regionen. Det är ett av flera skäl till att jag på senare år även har valt att engagera mig i den lokala politiken. Ett annat skäl är givetvis att få möjlighet att påverka de frågor som är viktiga för människorna som lever i en kommun. För det är ju oss människor politiken handlar om.

Mötet mellan oss är i detta sammanhang mycket väsentligt, liksom att finna de där mötesplatserna där vi kan utbyta tankar, erfarenheter och dela varandras olika kulturer. Att blogga är ett sätt att dela allt detta. Sociala medier och bloggosfären har gett oss nya mötesplatser att dela allt detta med varandra. Nu ska jag försöka dra mitt strå till stacken att skapa ytterligare en sådan mötesplats. Hoppas att du finner nöje i detta och vill följa med på den resan.

Frank Johan